Från oss, till er alla...

ett riktigt härligt avslut på detta år 2006...

och...

ett alldeles underbart gott nytt år 2007!

Kul med nytt och fräscht!

Det känns kul med denna nya blogg. Nytt och fräscht. Jag som gillar omväxling kan nog ha nytta av att ha två små krypin där jag skriver som jag vill och om jag vill.

Typsnittet tilltalar mig, just nu. Är lite trött på det som jag har i den andra bloggen. Har inte kollat om det går att göra något åt. Känns heller inte så aktuellt att ändra på ett vinnande koncept. Jag gillar ju allt det blå och headern med Bölesjön en sen kall septemberkväll.

I de "skal" som finns att tillgå här utan att göra några större åthävor och ingrepp i datorvärldsspråket så är det ganska tråkiga förslag som ges. Även färgerna är lite tråkiga trots att det finns många färger att välja på. Men, en dag kommer kanske färg även här hos mig. Dock inte svart med vit text för det är mycket arbetsamt att läsa. Jag klarar det knappast i alla fall med mina suddiga mörkblå ögon.

Att läsa och förstå instruktioner på engelska är ingen större match. Har ännu inte kommit till något jag inte fattat. Kanske kommer det... vem vet? Jag gillar att rota runt i datorns värld och hitta och kunna och lära mig. Inget är för svårt för mig... det tar bara olika lång tid innan jag funderat ut lösningar på vissa små problem. Gillar att lösa problem. Kanske skulle jag ta mig till att bli privatdeckare... en tanke som slagit mig. De löser ju problem och får använda huvudet mycket för att lista ut svaren på olika gåtor.

Något jag inte gillar är däremot att prackas på olika datorprogram som jag "måste" ha. Jag måste inget! Inte ens vad gäller datorer. Jag använder det jag anser gynna mig och vara bra på det sätt som jag tänker och funderar, och fungerar.

Kanske skulle jag väntat in det nya årets första skälvande timmar innan jag startade denna blogg. Men jag kunde inte vänta. Det var för frestande. Gillar utmaningar och nya projekt. Och tanken har grott i mitt huvud ett bra tag att jag skulle prova här.

Fräscht och härligt. Som att gå ut nyduschad en ljum sommarmorgon. Bara en ljum vind leker med det blöta håret, fåglarna sjunger... men annars är det tyst.

Solen lyser över mig och mitt hus

Det är sol. Sex grader kallt i morse. Frost ute. Kylslaget inne.

Vet inte varför det känns kyligt inne. Elementen är bara ljumma. Kanske nåt fel i panncentralen igen. Hörde att det krånglat där och att värmen bara går på halvfart. Detta trots vår nya fina bergvärme. Är det inte det ena felet så är det något annat, så är det att äga hus.

Men med fleecetröja på, och strumpor på fötterna i stället för barfota så överlever jag gott. Har för vana att tassa runt med bara fötter så länge det någonsin går. Tycker inte om saker som trycker och spänner om fötterna. Kan inte känna fast mark under dem om de är tillknycklade och intryckta. Mina fötter gillar att ha närkontakt med underlaget. Att känna hur rötterna under fötterna kan insupa jordens mylla utan begränsning.

Skor är till för fegisar som inte vågar leva. Så tycker jag. Men inser även att skor kan göra stor nytta. Som om vintern... Kanske är jag någon sorts naturbarn av födsel och ohejdad vana. Man ska vara naturlig, utan att bete sig som ett svin för det. Artig och belevad kan man leva livet även som naturbarn. Och som stjärnbarn... maskrosbarn... ja, vilket barn som helst. För vi blir aldrig mer än vuxna barn.

Och hur vi än beter oss så är vi barn till någon vare sig vi vill eller inte. Kanske därför som solen ler mot oss... lite vänligt och överseende från sin höga position.

En halv raggsocka

Jag funderar på en sak jag ska sticka. En halv raggsocka, ungefär.

Den ska vara röd och vit. I ullgarn. Garnet har jag men går nog bet på stickorna. För de är upptagna redan med ett annat garn. Inte vill de vänsterprassla heller. Illa av stickorna. Men jag kan förstå dem.

Det är draken här på bilden som ska ha den halva raggsockan. Plus en kofta. Eller om det kan kallas overall. Sinom tid kommer nog den halva raggsockan att vara klar. Då kommer foto. Sedan hoppas jag ju att draken kan vara fotomodell. Söta rara drakar brukar vara lätt övertalade att modella inför kameran. Inte första gången inte.

Nu är jag här också - Välkomna!

Välkomna hit till mig!

Av någon anledning fick jag för mig att jag skulle testa detta bloggställe också. Vem vet... här kan storverk komma att skrivas. Eller så babblar jag bara för babblandets skull. Någonstans måste jag ju göra av orden.

För er som inte känner till mig eller känner mig så är jag Nina.

Har vallongener och är oerhört stolt över det. Faktiskt. Skulle aldrig komma på tanken ens att skämmas över det. Dessa gener har givit mig så mycket gott och bra.

Kvinna - som ju namnet anger. Mor till barn. Kvinna till man. Matte till hundar. Ägare av lite av varje.

Kort stubin och långt hår. Envis och rationellt logisk. Ibland för logisk för att det ska vara bra för själen. Tror inte på några gudar jämte mig. Tror att alla människor har både gud och djävulen inom sig och väljer om de vill vara onda eller goda.

Bloggar även på annan blogg. Allt för att jag måste testa och undersöka livets gång och hur orden kan spridas eller inte spridas. Det du inte finner här finner du på den andra bloggen... eller tvärtom. Leta så hittar du!